Medveten om sina problem..
många blundar & bortförklarar sina problem.
Det kan handla allt ifrån att alltid tvångsta en extra bulle fast man verkligen inte behöver till att ha alkoholproblem.
hur medveten man än är om att det är ett problem så försöker man oftast blunda för det. Bortförklara och skydda sig själv ifrån dem. Printar in i ens egen hjärna att det är ok, att man har en "tycka-synd-om-mig-själv-dag". Innters inne är man rädd, rädd för sitt egna beteende.
Detta kan göra att problemen växer något oerhört. Det är viktigt att man faktiskt uppmärksammar problemen i tid och inte går och håller det för sig själv. Ibland räcker det med att man disskuterar det med någon närstående. Tillexempel en sambo eller vän. I andra fall behöver man mer profissionel hjälp.
Men det viktigaste av allt är att man låter problemen komma ut!
För lider du av det, ja, så är det faktist ett problem!
Jag lider av mitmissbruk. Jag är mycket väl medveten om det.
Jag har haft det i flera år. Från anorexia till grovt matmissbruk & sockerberoende!
Varje gång jag säger det till mig själv låter det lika förjävligt & lång borta rån min verklighet.
"vaddå, jag ha matmissbruk? det är ju sånt man bara hör om"
"det kan ju inte vara så svårt att hantera mat? Det är väl bara att låta bli att käka allt skit & sluta med att hetsäta?"
" det är säkert bara något tillfälligt, jag kommer völ i balans, nästa vecka, ja då jag hag ge mig fan på det igen"
and so on...
Ja, även jag som är mitt i det tänker så! Men fakta är att det är inte så lätt.
Det är ett missbruk, ett beroende. Att bli fri kan nästan jmföras med att sluta röka....
Jag tampas med det oerhört. Kommer med bortförklaringar som tillåter mig att äta mkt en dag vilket sedan fortsätter flera dagar i sträck. det är jättesvårt. Jag skäms över att prata om det något enormt. När det överfaller mig & jag inte stoppar i mig mat blir jag skogstokig, jag sitter & skakar, skriker och får ett psykiskbreakdown. Jag MÅSTE äta då & jag bara vräker i mig, allt som kommer i min väg..
det låter så sjukt. Att man äter tills man mår så dåligt när man skulle kunna låta bli & slippa allt..
Jag får kramper i magen & i övriga kroppen.
Jag har svimmat antal ggr efter hetsätningar.
Jag ligger långa nätter med hjärtklappning.
jag blir orkeslös & bara ligger dagar i sträck efter riktiga hetsätningar.
Jag blir helt skakig & får jordens huvudvärk.
m.m.
Kroppen tar stryk, det gör den... Sedan har kanske inte allt enbart med matmissbruket & hetsätningarna att göra.
men varför utsätter jag mig kropp för detta egentligen?
Det är svårt att förstå. jag skulle aldrig göra det...tänker jag.. men jag gör det ju....
Man blir som omedveten när det väl sätter igång.
Även att man är fullt medveten om att det finns många där ute som har samma problem så känner man sig ensam i det.
Man känner sig så misslyckad & äcklig jämfört med alla andra! Man ser ner så himla mkt på sig själv...
Det var tal om att jag behövde ordentlig hjälp med detta (när jag var överviktigt) men jag avvek.. "vaddå? jag har inga problem, alla äter väl mkt någon gång" , "jag kommer snart ur detta".
Jag vägrar att inse att detta är ett problem. fast jag egentligen VET DET så väl!
Under 1 vecka har jag nu gått upp, utan att övedriva, 5kg.
Det är sjukt. det låter obegripligt i mångas öron. Men det är sant!
Nu när jag inte är överviktig längre, tränar & är väldigt insatt i det hälsosamma. folk förknippar mig med hälsa 6 träning otroligtnog.. Så det svårt att se att jag faktiskt har detta problem. Jag pratar inte gärna om det öppet (bortsätt från bloggen). Folk ser inte & har svårt att förstå hur mkt energi detta faktiskt tar. Dels också för att jag skäms så oerhört över det och känner mig obeskrivligt äcklig. Jag kan stanna hemma från skolan en hel vecka för jag känner mig så värdelös & fet. Men ändå käkar jag, mosar i mig hur mkt som helst, ja då skyller jag på att jag får "tycka-synd-om-mig.själv.äta". Som sagt , jag ses oftast i andras ögon ses som väldigt hälsosam och vältränad. månag kompisar & även vuxna brukar kommetera att jag verkar så hälsosamt insatt i motion & mat m.m att dem avundas hur duktig jag är. Jag är så tacksam för att dem säger det. Jag vill kunna ispirera och hjälpa andra. jag älskar hälsa, jag älskar kost & jag älskar motion. Det är ju just det jag vill hålla på med & brinner för.
Men samtidigt är det apjobbigt. Spec när man är inne i en sånhär period!
Om jag pratar om mitt problem får jag oftast höra...
"vaddå? det gör ju inget att du äter massor, du som tränar så mkt"
"du är ju inte FET då är det ju ingen fara"
"jo, men jag kan med sätta i mig hur mkt som helst vissa dagar"
"Du är ju bara 18år, man har inte matmissbruk då. Det är så i den åldern"
"Det är omöjligt att du kan äta så mkt!"
"äääch, inget & bry sig om. Bara & käka!"
jag vet att jag innerst inne är en rätt stark & envis person. Jag har svårt att ta emot hjälp & vill klara allt själv. Jag ser det verkligen inte som omöjligt att ta mig ur detta själv & jag tänker kämpa för det.
Men det viktiga är att jag vågar se detta som ett problem och bara ingen tillfällighet i detta fall.
jag måste tänka till ordentligt!
Det viktigaste i alla problem och den viktigaste faktoren till att bli frisk, det är VILJAN.
Utan vilja kommer man ingen vart!
jag vägrar att låta matmissbruket ta över hela mitt liv!
jag vägrar gå & må såhär dåligt pga av allt det här.
Jag vägrar låta min övervikt komma tbx.
JAG VÄGRAR!
Jag tänker bli fri.
JAG HAR VILJAN men svårt att hitta motivation!
Det är en an anledningarna till att jag startade denna blogg. Att kunna hitta motivation hos andra bloggare.
Kunna inspireras samtidigt som jag kunde dela med mig & kansek inspirera andra (vilket det har varit dåligt med men det kommer) & kunna skriva av mig här. Kunna ha koll på vad jag faktiskt stoppar i mig m.m.
Nu har jag satt ett datum för nystart & den här gången är det inte något jag bara säger. jag har mått väldigt dåligt sista tiden & min kropp säger ifrån totalt. I morgon 8/6 tänker jag ge allt ett ärligt försök! Jag tänker inte sätta några stora förbud vad gäller mat!
Det jag tänker ändra på i första hand är.
- regelbunda måltider (frukost, lunch, middag, kvällsmat & mellis)
- regelbunden motion som innan.
- inget socker i veckorna.
- försöka skippa allt godis även på helgerna. köra med torkad frukt & nötter (som jag älskar)
- Minska ner på brös, potatis & pasta igen.
- Dricka mycker vetten.
- Äta långsamt & lyssna på min mättnadskänsla.
ja, det är dem sakerna.
Någon jag just nu vill tacka extra är Pia. (länk till hennes blogg i kanten)
Oh i morgon kör vi. Tsm på ett sätt! ;)
ja, det blev ett långt inlägg.
Men nu vet ni.
puss.
Det kan handla allt ifrån att alltid tvångsta en extra bulle fast man verkligen inte behöver till att ha alkoholproblem.
hur medveten man än är om att det är ett problem så försöker man oftast blunda för det. Bortförklara och skydda sig själv ifrån dem. Printar in i ens egen hjärna att det är ok, att man har en "tycka-synd-om-mig-själv-dag". Innters inne är man rädd, rädd för sitt egna beteende.
Detta kan göra att problemen växer något oerhört. Det är viktigt att man faktiskt uppmärksammar problemen i tid och inte går och håller det för sig själv. Ibland räcker det med att man disskuterar det med någon närstående. Tillexempel en sambo eller vän. I andra fall behöver man mer profissionel hjälp.
Men det viktigaste av allt är att man låter problemen komma ut!
För lider du av det, ja, så är det faktist ett problem!
Jag lider av mitmissbruk. Jag är mycket väl medveten om det.
Jag har haft det i flera år. Från anorexia till grovt matmissbruk & sockerberoende!
Varje gång jag säger det till mig själv låter det lika förjävligt & lång borta rån min verklighet.
"vaddå, jag ha matmissbruk? det är ju sånt man bara hör om"
"det kan ju inte vara så svårt att hantera mat? Det är väl bara att låta bli att käka allt skit & sluta med att hetsäta?"
" det är säkert bara något tillfälligt, jag kommer völ i balans, nästa vecka, ja då jag hag ge mig fan på det igen"
and so on...
Ja, även jag som är mitt i det tänker så! Men fakta är att det är inte så lätt.
Det är ett missbruk, ett beroende. Att bli fri kan nästan jmföras med att sluta röka....
Jag tampas med det oerhört. Kommer med bortförklaringar som tillåter mig att äta mkt en dag vilket sedan fortsätter flera dagar i sträck. det är jättesvårt. Jag skäms över att prata om det något enormt. När det överfaller mig & jag inte stoppar i mig mat blir jag skogstokig, jag sitter & skakar, skriker och får ett psykiskbreakdown. Jag MÅSTE äta då & jag bara vräker i mig, allt som kommer i min väg..
det låter så sjukt. Att man äter tills man mår så dåligt när man skulle kunna låta bli & slippa allt..
Jag får kramper i magen & i övriga kroppen.
Jag har svimmat antal ggr efter hetsätningar.
Jag ligger långa nätter med hjärtklappning.
jag blir orkeslös & bara ligger dagar i sträck efter riktiga hetsätningar.
Jag blir helt skakig & får jordens huvudvärk.
m.m.
Kroppen tar stryk, det gör den... Sedan har kanske inte allt enbart med matmissbruket & hetsätningarna att göra.
men varför utsätter jag mig kropp för detta egentligen?
Det är svårt att förstå. jag skulle aldrig göra det...tänker jag.. men jag gör det ju....
Man blir som omedveten när det väl sätter igång.
Även att man är fullt medveten om att det finns många där ute som har samma problem så känner man sig ensam i det.
Man känner sig så misslyckad & äcklig jämfört med alla andra! Man ser ner så himla mkt på sig själv...
Det var tal om att jag behövde ordentlig hjälp med detta (när jag var överviktigt) men jag avvek.. "vaddå? jag har inga problem, alla äter väl mkt någon gång" , "jag kommer snart ur detta".
Jag vägrar att inse att detta är ett problem. fast jag egentligen VET DET så väl!
Under 1 vecka har jag nu gått upp, utan att övedriva, 5kg.
Det är sjukt. det låter obegripligt i mångas öron. Men det är sant!
Nu när jag inte är överviktig längre, tränar & är väldigt insatt i det hälsosamma. folk förknippar mig med hälsa 6 träning otroligtnog.. Så det svårt att se att jag faktiskt har detta problem. Jag pratar inte gärna om det öppet (bortsätt från bloggen). Folk ser inte & har svårt att förstå hur mkt energi detta faktiskt tar. Dels också för att jag skäms så oerhört över det och känner mig obeskrivligt äcklig. Jag kan stanna hemma från skolan en hel vecka för jag känner mig så värdelös & fet. Men ändå käkar jag, mosar i mig hur mkt som helst, ja då skyller jag på att jag får "tycka-synd-om-mig.själv.äta". Som sagt , jag ses oftast i andras ögon ses som väldigt hälsosam och vältränad. månag kompisar & även vuxna brukar kommetera att jag verkar så hälsosamt insatt i motion & mat m.m att dem avundas hur duktig jag är. Jag är så tacksam för att dem säger det. Jag vill kunna ispirera och hjälpa andra. jag älskar hälsa, jag älskar kost & jag älskar motion. Det är ju just det jag vill hålla på med & brinner för.
Men samtidigt är det apjobbigt. Spec när man är inne i en sånhär period!
Om jag pratar om mitt problem får jag oftast höra...
"vaddå? det gör ju inget att du äter massor, du som tränar så mkt"
"du är ju inte FET då är det ju ingen fara"
"jo, men jag kan med sätta i mig hur mkt som helst vissa dagar"
"Du är ju bara 18år, man har inte matmissbruk då. Det är så i den åldern"
"Det är omöjligt att du kan äta så mkt!"
"äääch, inget & bry sig om. Bara & käka!"
jag vet att jag innerst inne är en rätt stark & envis person. Jag har svårt att ta emot hjälp & vill klara allt själv. Jag ser det verkligen inte som omöjligt att ta mig ur detta själv & jag tänker kämpa för det.
Men det viktiga är att jag vågar se detta som ett problem och bara ingen tillfällighet i detta fall.
jag måste tänka till ordentligt!
Det viktigaste i alla problem och den viktigaste faktoren till att bli frisk, det är VILJAN.
Utan vilja kommer man ingen vart!
jag vägrar att låta matmissbruket ta över hela mitt liv!
jag vägrar gå & må såhär dåligt pga av allt det här.
Jag vägrar låta min övervikt komma tbx.
JAG VÄGRAR!
Jag tänker bli fri.
JAG HAR VILJAN men svårt att hitta motivation!
Det är en an anledningarna till att jag startade denna blogg. Att kunna hitta motivation hos andra bloggare.
Kunna inspireras samtidigt som jag kunde dela med mig & kansek inspirera andra (vilket det har varit dåligt med men det kommer) & kunna skriva av mig här. Kunna ha koll på vad jag faktiskt stoppar i mig m.m.
Nu har jag satt ett datum för nystart & den här gången är det inte något jag bara säger. jag har mått väldigt dåligt sista tiden & min kropp säger ifrån totalt. I morgon 8/6 tänker jag ge allt ett ärligt försök! Jag tänker inte sätta några stora förbud vad gäller mat!
Det jag tänker ändra på i första hand är.
- regelbunda måltider (frukost, lunch, middag, kvällsmat & mellis)
- regelbunden motion som innan.
- inget socker i veckorna.
- försöka skippa allt godis även på helgerna. köra med torkad frukt & nötter (som jag älskar)
- Minska ner på brös, potatis & pasta igen.
- Dricka mycker vetten.
- Äta långsamt & lyssna på min mättnadskänsla.
ja, det är dem sakerna.
Någon jag just nu vill tacka extra är Pia. (länk till hennes blogg i kanten)
Oh i morgon kör vi. Tsm på ett sätt! ;)
ja, det blev ett långt inlägg.
Men nu vet ni.
puss.
Kommentarer
Postat av: Pia
Det vikitgaste är som du säger att man är medveten om det! Och ett beroende är ett beroende! Tids nog så blir det bättre, det enda vi behöver är tid och förståelse från folk, nära och kära. Jag kommer få en sån kamp på fredag när jag skall på studentfest och förklara att nej jag vill inte ha den maten osc. Sjukt egentligen att man måste förklara sig för sin sunda kosthållning väl när man bestämt dig för att hålla. Men folk förstår inte lr vill inte förstå.. Funderar på att säga men hallåå jag vill inte må som du invändigt lr se ut som dig för då fattar de men sjukt att det måste gå så långt innnan bara..
Nu skall jag åka och köpa pizza! =) Hahahaa, dubbelmoral men imorgon kör vi!
Postat av: Nadia
Hej tack för din kommentar, jag känner verkligen igen mig i detta. Att du har insett ditt beroende och acepterar det som den sjukdom och den beroende skada som det är. Kommer göra tillfrisknandet lite lättare. Man trillar ner i hålet ibland, men det är bara att resa på sig och fundera på vaför hädne det?
Boken finns tyvärr inte i bokhandeln längre. Jag fann den via internet av en ren slump när jag googlade. Som tur var var det ett antikvariat som hae den. Så kolla på internet och på antikvariat. (på vissa internetantikvariat kan du även göra efterlysning efter boken).
Jag tror och vet att du kommer lyckas =)
Lycka till
Nadia
Trackback
